Pengabrasa effektivare än föredrag

De 100 000 kronor jag eldade upp skänktes av män som ville hjälpa oss att få ut vår information. Om Wanja Lundby-Wedin hade tyckt det var bättre att låta kvinnor hålla föredrag för pengarna – varför gör hon inte det då? skriver Gudrun Schyman, FI.

Hanna Hellström tycker det är illa att jag och Feministiskt initiativ har eldat upp 100 000 kronor för att påvisa löneskillnader mellan män och kvinnor. Hon tycker att pengarna skulle ha använts till att utbilda kvinnor och låta dem åka runt och prata om vikten av jämställdhet i stället. Ett förslag som tydligen lanserats av Wanja Lundby-Wedin. Allt annat är att tappa tron på politiken och dess förmåga att förändra samhället skriver Hellström (Broderskap den 12 juli 2010).

En första fråga som infinner sig är naturligtvis varför Wanja Lundby-Wedin och LO inte redan gjort det då? Utbildat kvinnor som får åka runt och tala om löneskillnaderna. Det är ju ingen nyhet precis. Det har sett likadant ut i över trettio år. Lika lång tid som oändligt många politiska och fackliga företrädare haft på sig för att göra något åt saken. För alla tycker ju att det är fel att vi har lön efter kön. I alla fall säger de det. 

Det märkliga är att det inte har presenterats några verkningsfulla förslag på att göra något åt det.

Många har haft lång tid på sig att göra mycket men vi har hört samma svar från samma organisationer i alla tider. – Det är en fråga för arbetsmarknadens parter. Jaha. Men om parterna inte räcker till, vems är ansvaret då? 

Lönegapet har varit oförändrat under tre decennier. Dagens nivå är densamma som 1981. Då hade kvinnorna 83 procent av männens löner, efter att tidigare ha närmat sig männens lönenivå successivt. 

Detta trots löften från såväl arbetsmarknadens parter som politiker om minskade löneskillnader. Både högern och vänstern stirrar sig blinda på de låga kvinnolönerna i den offentliga sektorn och missar kvinnorna i den privata sektorn. Lönegapet måste angripas bortom traditionella höger- och vänsterståndpunkter. En jämställdhetsfond är ett sätt.

En jämställdhetsfond kan bli ett nytt verktyg för att omfördela pengar mellan arbetsgivare och finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. Jämställdhetsfonden ska finansieras genom en höjning med en halv procentenhet av arbetsgivaravgiften samtidigt som staten bidrar med samma summa. Kostnaden för statskassan för denna reform uppgår till cirka fyra miljarder kronor per år. Som enda politiska parti lägger Feministiskt initiativ fram ett konkret förslag som frigör resurser till höjda löner för kvinnor, där staten och arbetsgivarna är med och betalar.

Kvinnors månadslön för en heltidstjänst är i genomsnitt 4 700 kronor lägre än mäns, enligt beräkningar från Medlingsinstitutet. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder i kvinnors lönekuvert för att kvinnor ska ha lika hög lön som män, trots att de har högre utbildning. Det motsvarar drygt 100 000 kronor mindre i kvinnors plånböcker – varje minut under dygnets alla timmar.

Det var den situationen som vi illustrerade med att bränna upp samma summa. De män som skänkte oss pengarna ville stödja vårt arbete med att påtala den systematiska diskrimineringen och hjälpa oss att få ut informationen om vårt förslag. De valde att använda sina sparade och skattade pengar till just detta och de vände sig till Feministiskt initiativ just för att de inte tappat tron på politiken och dess förmåga att förändra samhället. Möjligen är det Hanna Hellström och Wanja Lundby-Wedin som har gjort det, tappat tron på politiken, när ni föreslår föredrag i stället för politiska reformer.

 

http://www.tidningenbroderskap.se/index.php?page=12&ar_id=4909