Sexköp är ingen mänsklig rättighet

27 juli 2010

Man kan använda kvinnor till mycket. Starta krig till exempel. Det var länge ett huvudargument för kriget i Afghanistan: Kvinnorna skulle befrias från talibanerna. Det senaste tillskottet är Camilla Lindberg (FP) och Marianne Berg (V) som i skön förening vill skrota sexköpslagen - för kvinnornas skull!

Lindberg och Berg påstår i Expressen (21/7) att sexköpslagen diskvalificerar kvinnors subjektiva upplevelse av sin sexualitet genom att frånta dem ansvar för sina handlingar. Själva lagen ser de som ytterligare en nyans av den patriarkala synen på kvinnor. Verksamheten som prostituerad är tuff, tillstår Lindberg-Berg, och passar kanske bara en minoritet. 

Men vilka jobb
 är inte tuffa? I andra branscher finns arbetsskyddsåtgärder, a-kassa, pensionspoäng och sjukpenning, så varför inte här? 
Jag tror säkert att det finns enstaka personer som lever i prostitution och menar att de trivs med det. Men jämfört med det stora flertalet, de som befinner sig i prostitutionens olika nivåer och uttryck – alltifrån köpare hemma i lägenheten till den mest förnedrande traffickingtillvaron – är det en liten grupp. 
Att låta denna minoritet utgöra grunden för lagstiftningen kring något som faktiskt inte kan betecknas som något annat än modern global slavhandel är att fjärma sig från verkligheten. 

Det innebär dessutom ett fullständigt förnekande av det maktperspektiv som är själva grunden för sexhandeln: Könsmaktsordningen.
Men maktfrågan är central. Därför handlar inte sexköpslagen om att förneka någon att leva ut sin sexualitet. Lagen används när det inte längre handlar om sexualitet. Vad lagen säger är att det är förbjudet att köpa en annan människas kropp och utnyttja den för sådant som till synes har med sexuell lust att göra. 
Sexköpslagen är alltså inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex är fel. Den reglerar inte vår sexualitet. 
Sexköpslagen reglerar vad som händer när det inte längre handlar om sexualitet.
Den svenska sexköpslagen antogs därför att vi, majoriteten av dåvarande riksdagspolitiker, menade att prostitution måste ses i ljuset av att vårt samhälle präglas av en maktordning där män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. 

Prostitutionen bör förstås ses i ljuset av att samhället värderar män och kvinnor olika. 
I Tyskland är köp av sexuella tjänster lagligt. Tyska feminister menade på 1990-talet att det inte var någon skillnad mellan att kvinnor hade sex med män inom äktenskapet eller om de sålde sex till män utanför hemmet. I bägge fallen sågs sex som en del av och en konsekvens av en patriarkal maktordning. Därför skulle även prostitution betraktas som ett yrke. Köparna diskuterades aldrig, där och då. 
I Sverige gjorde vi tvärtom. Vi synliggjorde problemet, nämligen efterfrågan. 
Detta berör inte Lindberg-Berg överhuvudtaget. Det är som om prostitution och trafficking handlar enbart om kvinnor, där vi visserligen ska försöka hjälpa dem som inte trivs med tillvaron men framför allt se till att de kvinnor som vill använda sina kroppar i modernt entreprenörskap ska få göra det. 

Nästa steg för Camilla Lindberg och Marianne Berg bör rent logiskt vara en särskild gymnasielinje för sexarbetare, kompletterad med ett karriärprogram med tillhörande coacher. Kurser i teknik och materialkunskap borde också ingå. Kunden har ju rätt att kräva kvalitet?
Men jag vägrar att se på kroppen som en vara. Jag vill inte att den ska vara till salu, varken hel eller styckvis. Jag tror inte på affärsidén att göra hushållsnära tjänster av våra erogena zoner. Jag tror att sexualiteten, som en del av vår mänskliga identitet, ska skyddas från kommersiell exploatering. Jag är beredd att inskränka de få ”lyckliga horornas” handlingsfrihet för att vi äntligen ska nå det paradigmskifte som innebär mänskliga rättigheter också för kvinnor. 
Sexköpslagen är ett av de verktyg vi ska använda i det arbetet.

http://www.expressen.se/debatt/1.2077382/sexkop-ar-ingen-mansklig-rattighet