Kvinnofrid, mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Våld mot kvinnor är ett globalt säkerhetsproblem

Våld mot kvinnor är ett globalt säkerhetsproblem

Frihet från våld är en grundläggande mänsklig rättighet. Det yttersta ansvaret för säkerställandet av denna rättighet har staten. Våld i nära relationer handlar i huvudsak om mäns våld mot kvinnor och barn och är i Sverige och globalt ett omfattande folkhälsoproblem, och säkerhetsproblem med stora samhällsekonomiska konsekvenser. Detta slags våld skördar fler dödsoffer varje år än alla världens väpnade konflikter tillsammans. För Sverige, som inte har haft krig inom landets gränser på århundraden, är mäns våld i nära relationer det reella säkerhetsproblemet. Mäns våld mot kvinnor är även ett grundläggande demokratiproblem. Kvinnors rädsla för våldtäkt begränsar rörelsefriheten i det offentliga rummet. Hat och sexualiserade hot mot kvinnor som tar plats i offentligheten, inte minst mot feministiska skribenter och politiker, syftar att tysta, underordna och marginalisera. Feministiskt initiativ ser allt detta våld som varken naturligt eller ofrånkomligt utan ansluter sig till den globala rörelse som arbetar för ett upphörande av våldet.

Feministiskt initiativ arbetar för allas mänskliga rättigheter. Människors livsvillkor formas i skärningspunkten för flera olika maktstrukturer. De flesta av oss är priviligierade i vissa avseenden men underordnade i andra. Våldet tar sig många olika uttryck och brottsoffer har skilda behov, handlingsutrymme och möjligheter att få sina upplevelser bekräftade. Makt relaterad till funktionalitet, klass, könsidentitet, rasifiering, sexualitet och ålder spelar en central roll. Ett sådant mer nyanserat maktperspektiv kallas ibland intersektionellt perspektiv. Omständigheter som missbruk, fattigdom, psykisk ohälsa och förtryckande normer av varierande slag kan också ha betydelse för hur våldet möjliggörs, förstås och hanteras av samhället. Kön är inte alltid den avgörande förklaringen till en individs makt och möjligheter, men ifråga om våldsutövande finns en tydlig koppling.

Fördjupning

Ladda ner ”Kvinnofrid, mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer”

Det vi förknippar med maskulinitet styrs av kulturella normer - inte biologiska förutsättningar.

Av det totala våldet i Sverige och världen är män till mer än nittio procent förövare, men medan män dessutom oftare utsätts för våld i offentliga miljöer, utgörs grövre våld i nära relationer till allra största delen av mäns våld mot kvinnor och barn. Kvinnors våld mot män förekommer, men är ytterst sällan grovt fysiskt våld. Den viktigaste övergripande förklaringen är strukturell snedfördelning av makt och resurser i huvudsak kopplad till kön. Strukturerna bärs upp av normer om manlighet där rätten att utöva kontroll utgör en viktig del. Maskulinitet, det vill säga vad vi förknippar med män och manlighet, är historiskt föränderligt och styrs inte av biologiska förutsättningar, utan av tolkningar och förväntningar – kulturella normer och strukturella villkor. Genom västerländska historien har män och maskulinitet fått representera det mänskliga, medan kvinnor och det vi betraktat som feminint i bästa fall setts som ett komplement till, men ofta underordnats ”det manliga”. Rasifiering och social exkludering är centralt i de processer som ger vissa maskuliniteter högre status än andra.

Könsmaktsordningen är en övergripande, global struktur som innebär att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Det betyder inte att alla män har mer makt än alla kvinnor i alla situationer. Alla kan vara underordnade i en mening och samtidigt överordnade över någon annan. Men det är viktigt att se att det finns en struktur som ger fördelar till män just för att de är män, och att denna struktur skär igenom alla samhällsklasser. Våld finns inom alla samhällsklasser och kan inte endast förklaras utifrån knappa resurser.

Sedan sent 1990-tal finns officiellt i Sverige en etablerad förståelse av mäns våld mot kvinnor som samhällsproblem. En rad statliga initiativ har tagits för att möta problemet, bland annat införandet av brottsrubriceringarna grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Med utgångspunkt i forskning om våld i nära relationer, var dessa nya brott avsedda att fånga ett systematiskt förtryck, där de enskilda våldshändelserna isolerade var för sig inte behövde vara allvarliga, men sammantagna visade ett mönster av kontroll och grov kränkning. Utvärderingar visar att lagen inte implementerats enligt lagstiftarens intentioner, då fokus inte sällan läggs på enskilda händelser, som avfärdas om de inte var för sig kan karaktäriseras som grov misshandel. Dessutom innebär lagstiftning inom andra områden, som utlänningslagen (se G.3) och familjerätt (se G.5), att motstridigheter uppstår och att skyddet mot fortsatt våld kan prioriteras bort. Arbetet mot våld behöver utvecklas inom många områden.

1 Fi ska verka för att det våldspreventiva arbetet utvecklas i Sverige och att fokus riktas mot kopplingen mellan maskulinitet och våld samt med tydliga intersektionella perspektiv.

2 Fi ska verka för att våldspreventiva metoder så långt som möjligt ska vara baserade på de metoder som enligt utvärderingar visat bäst resultat.

3 Fi ska verka för att polis och rättsväsende ges fortbildning i kvinnofrid och våld i nära relationer utifrån intersektionella perspektiv.

4 Fi ska verka för att skyddet för personer som utsätts för hot om våld ska stärkas, genom att efterlevandet av kontaktförbud skärps. För förövare som dömts till kontaktförbud för våld mot partner ska fotboja utfärdas och den drabbade får frivilligt använda ett armband med ett larm, kopplat till polisen, som utlöses av fotbojan.

5 Fi ska verka för att brottsrubriceringarna grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning i större utsträckning tillämpas så som var tänkt när de infördes.

6 Fi ska verka för att överträdelse av kontaktförbud, skadegörelse, förföljelse och övergrepp i rättssak ska kunna ingå i brottet grov kvinnofridskränkning.

7 Fi ska verka för att straffet för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning höjs till minst ett år. Förövare som nekar eller avbryter erbjuden behandling bör få sitt straff förlängt, särskilt om förövaren har minderåriga barn.

8 Fi ska verka för att dömda våldsförövare som har vapenlicens fråntas denna.

Fördjupning

Ladda ner ”Maskulinitet och våld”

Det är inte rimligt att jourerna drivs med ideella krafter. Garantera statligt stöd för basverksamhet, nu!

En stark kvinnorörelse har sedan 1970-talet svarat på samhällets bristande stöd till brottsoffren med utveckling av skyddade boenden, stöd och kamp för förbättrade lagar och praxis. Länge var all denna verksamhet helt ideell och samhället såg våldet som en privatsak. Jourerna är ännu beroende av ideella krafter och tillfälliga projektmedel, men har idag ett starkare offentligt stöd och har genomgått en professionaliseringsprocess. Tjejjourer har funnits sedan mitten av 1990-talet och erbjuder oftast inte skyddat boende, men däremot stödsamtal – via mejl, chatt, telefon och personliga möten – samt arbetar ofta förebyggande med workshops, sommarläger, skolinformation och samtalsgrupper. De senaste åren har vi även sett en framväxt av killjourer och ungdomsjourer för alla kön och könsuttryck.

Kvinnojourerna har som opinionsbildare spelat en avgörande roll i kampen för att få våld i nära relationer etablerat som ett samhällsproblem som det krävs gemensamma krafter för att möta, och räddat många enskildas liv. Inte minst har de jourer som har beredskap och kompetens att skydda kvinnor utsatta för våld i namn av heder en avgörande roll för brottsoffren. Dessa kvinnor utsätts för ett kollektivt hot, kan ha svårare att få stöd av myndigheter, samtidigt utsättas för rasism och ha få alternativa möjligheter till skydd (se vidare G.4). Att kvinnojourerna inte är myndigheter och att personal och ideella inte har anmälningsplikt är en viktig förutsättning för etablerandet av förtroendefulla relationer med de stödsökande, och därmed för kvaliteten. Stödet behöver dock bli mer långsiktigt, då många efter den akuta fasen återvänder till en våldsam relation eller till sin familj. Socialtjänstens stöd behöver på flera sätt bli mer utvecklat, långsiktigt och heltäckande. Trycket på kvinnojourerna har ökat dramatiskt de senaste åren. Mer än hälften av alla kvinnor som söker skydd nekas på grund av platsbrist.

9 Fi ska verka för att alla kvinnojourer, tjejjourer, killjourer och ungdomsjourer som uppfyller socialstyrelsens kvalitetskriterier garanteras statligt ekonomiskt stöd till basverksamhet, hyra och andra löpande kostnader samt lön för minst 2-3 heltidsanställda (beroende på omfattning av verksamhet). Särskilt skyddade boenden behöver ges stöd att expandera.

10 Fi ska verka för att personal och alla ideellt verksamma vid jourerna har tillgång till handledning av professionella med adekvat högskoleutbildning.

11 Fi ska verka för att socionomutbildningen ska lägga större tonvikt på kunskap om kvinnofrid, våld i nära relationer, inklusive samkönade sådana, våld i hederns namn samt om bemötande, skydd och stöd till våldsutsatta. Att fortbildning ges till de socionomer och andra som arbetar inom området, men har bristande kunskap.

12 Fi ska verka för att kommuner tvingas erbjuda tillgång till skyddade boenden i hemkommunen eller annan kommun. Denna skyldighet är redan lagstadgad, men uppfylls inte, varför sanktioner bör övervägas.

 

Fördjupning

Ladda ner ”Socialtjänstens och kvinno- och tjejjourernas roller”

Våld i samkönade relationer och våld mot äldre är underskattade problem.

Våld i samkönade relationer och våld mot äldre är underskattade problem, som ofta faller utanför mer grundläggande, vardagliga, förståelseramar för våld i nära relationer. Det kan därför ta längre tid innan det upptäcks. Fördomar kan begränsa det stöd som ges, om det alls erbjuds. Homosexuella som inte är öppna med sin sexualitet kan särskilt dra sig för att berätta, och ha svårare att bli trodda. Äldre kvinnor är oftare ekonomiskt beroende av sina partners, och har vuxit upp i en tid präglad av starkare normer kring äktenskap och kvinnlig underordning. Hbtq-ungdomar som utsätts för våld i hederns namn är en grupp som nästan är helt osynliggjord, och som samhälleliga institutioner ännu saknar kompetens att skydda.

Feministiskt initiativ verkar för en politik som stärker papperslösa kvinnors rättigheter. Kvinnor och barn utan medborgarskap i Sverige befinner sig i en utsatt situation utsätts för förtryck och våld i stor omfattning då förövare ofta utnyttjar det faktum att de inte kan söka hjälp från myndigheter i fruktan för utvisning. Mänskliga rättigheter och frihet från våld och förtryck måste alltid vara utgångspunkten i politiken.

Relationer mellan människor med skillnader i makt, resurser och livsvillkor behöver inte alltid vara problematiska och innebära konsumtion och förtryck, utan kan bygga på kärlek och respekt. Vi ser dock med oro en systematisk så kallad fruimport, som innebär att fattiga kvinnor som inte är svenska medborgare på grund av tvåårsregeln kan utnyttjas och misshandlas för att sedan kastas ut och bytas ut innan två år passerat. Tvåårsregeln innebär att de som har kommit till Sverige på grund av anknytning, som äktenskap, inte får fortsatt uppehållstillstånd om en skilsmässa genomförs inom två år. Vissa män konsumerar på detta sätt ett antal kvinnor, utan att samhället reagerar. Kvinnans möjligheter att stanna i Sverige eller att få stöd är begränsade, då samhället skapat ett beroendeförhållande gentemot den svenska parten. Fenomenet är ett uttryck för hur rasism och sexism inte sällan samspelar och förstärker varandra. Regeln ger uttryck för en människosyn där svenska medborgare ges rätt att utnyttja utländska medborgare, genom att de blir ett bihang till den svenska parten, det drabbar oftast kvinnor.

Personer med fysiska, psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar, psykisk sjukdom och/eller missbruk är överrepresenterade bland våldsutsatta. Av flera anledningar har dessa grupper dessutom än svårare att få stöd. Många har negativa erfarenheter av kontakt med myndigheter och professionella och drar sig för att berätta om övergrepp och annat våld. Väljer de att berätta kan de ha svårare att kommunicera och att bli bemötta på rätt sätt. De ideella kvinnojourerna saknar ofta resurser och ibland kompetens att ta emot våldsutsatta med dessa särskilda behov. Det är heller inte rimligt att begära att ideellt verksamma ska ansvara för stöd och vård till exempelvis våldsutsatta med psykoser, tungt missbruk eller utagerande och aggressivt beteende.

13 Fi ska verka för ett ökat statligt och kommunalt ansvarstagande för att förebygga våld, liksom för behandling av förövare och stöd till utsatta med alla former av problematik och livsvillkor.

14 Fi ska verka för att kommunen ansvarar för samordningen mellan myndigheter i ärenden som rör våld i nära relationer. De våldsutsatta ska inte själva behöva ansvara för denna samordning. Myndigheter måste lära av varandras expertis inom exempelvis funktionshinder, missbruk och särskilda stödbehov.

15 Fi ska verka för att tvåårsregeln i utlänningslagen tas bort, då den strider mot kvinnors mänskliga rättigheter.

16 Fi ska verka för att kvinnofridslagen ska ha ett företräde framför utlänningslagen. Papperslösa kvinnor som utsätts för hot, misshandel, utpressning, trakasserier eller sexuella övergrepp ska fredas och garanteras skydd i samband med brott.

17 Fi ska verka för att information om mänskliga rättigheter och svensk kvinnofridslagstiftning/fridslagstiftning förmedlas till delaktiga parter i så kallad kärleksinvandring.

18 Fi ska verka för att information om mänskliga rättigheter och svensk kvinnofridslagstiftning/fridslagstiftning inkluderas i SFI-utbildningen. Alla ska ha kunskap om sina rättigheter och vart man kan vända sig för att få skydd och stöd.

Fördjupning

Ladda ner ”Särskild utsatthet och våld”

Förtryckande kulturella uttryck finns i alla kulturer. Allt våld måste förebyggas och bekämpas.

Allt våld måste förebyggas och bekämpas, oavsett vilket uttalat motiv förövaren har. Frihet från våld och rätten att bestämma över sin egen kropp är en grundläggande mänsklig rättighet som måste säkras oavsett hur våldet tar sig uttryck. Med rätt insatser och en långsiktig politik som främjar jämlikhet, delaktighet och mänskliga rättigheter kan alla former av förtryck motverkas. Förtryck i namn av heder har inte sin grund i någon enskild religion. Hela länder eller folkgrupper präglas inte av dessa normer. Det är heller inte väsensskilt från annat förtryck där maktordningarna kön, sexualitet, släktskap och ålder samspelar och är centrala.

Både kvinnor och män kan såväl delta i, som själva utsättas för förtryck i namn av religion eller heder. Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och val av partner. Familjens heder anses enligt dessa normer vara överordnad individens frihet och kopplas till särskilt flickors och kvinnors påstådda eller faktiska sexuella beteende. Kraven på de unga kvinnornas oskuld är en nyckelfråga, men unga män förtrycks också, exempelvis genom att tvingas delta i förtrycket av sina systrar och likaså hbtq-personer. Social exkludering och rasifiering är en del av problemet, men möjliga att motverka med rätt politik.

Feministiskt initiativ vill kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. För att kunna förebygga dessa brott, följa upp vad som hänt och hämta hem en ungdom som inte kommit tillbaka till skolan efter sommaren utan gifts bort utomlands, behöver polis och socialtjänst mer resurser och utarbeta tydliga strategier. Vi sätter brottsofferperspektivet i fokus och vill att insatserna utformas i nära samverkan med den våldsutsatta och eventuell kvinnojour eller liknande organisation. Hotas den utsatta av fler än en person måste riskbedömningen bli en annan. Förtryckets kollektiva karaktär innebär utmaningar för rättsväsende och för socialtjänstens familjeorienterade arbetssätt.

Vi är kritiska till att i brottsbalken instifta en särskild brottsrubricering för hedersrelaterat våld Vi vill noga utreda och överväga om inte redan existerande brottsrubriceringar som grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning räcker, när våldet ingår som en del i ett systematiskt förtryck av upprepade hot, våldshandlingar och kränkningar. Som nämnts i ett tidigare avsnitt (F.1) vill vi se en skärpning av straffet till minst ett år, inte minst för att ge brottsoffren bättre möjligheter till återhämtning och att bygga upp sitt liv på nytt. Våld med så kallat hedersmotiv är inte nödvändigtvis ett grövre brott än annat våld med liknande mönster av disciplinering och upprepade kränkningar. Med en särskild brottsrubricering riskerar vi däremot svåra gränsdragningsproblem, större rättsosäkerhet och att ytterligare förstärka den rasism som redan nu finns i rättssystemet.

Förbättringar inom rättsväsende och ökade resurser till jourerna och socialtjänsten ska även komma utsatta för detta slags våld till del. Ökade resurser till skolans elevhälsa ska främja ungas möjligheter att få sina svårigheter hemma uppmärksammade. Idag finns en större beredskap att ge skydd från fortsatt våld. Insatserna är dock inte tillräckliga. De utbildningssatsningar som genomförts har också i många fall överbetonat endimensionella kulturella förklaringar till just hedersrelaterat våld, med en tendens att förstå kultur som något statiskt. Detta har gett näring åt nationalistiska uppfattningar om att förtryckande kulturella uttryck endast finns hos ”de andra”.

Debatten rör sig nu bort från polariseringen mellan de som vill förstå våld i nära relationer inom ramarna för så kallad ”hederskultur”, och de som hävdar en ensidig könsmaktsförståelse, i riktning mot de nyanserade analyser som finns inom aktuell forskning. Varken kultur eller könsförtryck räcker som enskilda förklaringar. Våld måste förstås i sitt sammanhang, i relation även till makt kopplad till ekonomiska resurser och social position, rasifiering med mera. Att vara ekonomiskt beroende av förövaren, att inte känna till sina rättigheter eller relevant lagstiftning, att samtidigt utsättas för rasism i kontakter med myndigheter och så vidare begränsar möjligheterna till frihet från våldet.

Feministiskt initiativ anser att det är av yttersta vikt att synliggöra alla berättelser om våld och förtryck. Sociala och rättsliga myndigheter behöver öka sina kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck och få tillräckligt med resurser för att ge ett fullgott skydd och stöd. När stora delar av en familj, skola, samhälle eller bekantskapskrets godkänner eller deltar i förtrycket krävs riskbedömningar och åtgärder som tar hänsyn till detta.

19 Fi ska verka för att möjligheten till dispens för att ingå äktenskap för personer under 18 år tas bort.

20 Fi ska verka för att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap

21 Fi ska verka för att polis och socialtjänst får ökade resurser att förebygga och utreda risker för barn- och tvångsäktenskap, samt i förekommande fall hämta hem och skydda brottsoffer och ställa förövare inför rätta.

22 Fi ska verka för att relevanta professionella som pedagoger, elevhälsopersonal, kuratorer på ungdomsmottagningar, polis och utredare inom sociala barnavården ges fortbildning om förtryck i namn av heder och religion, ur intersektionella perspektiv, inklusive riskbedömning.

23 Fi ska verka för att skolans uppdrag för att säkerställa alla barns rättigheter utvecklas och tillämpas. I uppdraget ska ingå att informera alla barn, unga och föräldrar om deras rättigheter.

24 Fi ska verka för att barn och ungdomar som är utsatta för våld och förtryck i namn av heder ska erbjudas möjlighet att byta skola.

 

 

Ladda ner ”Våld och förtryck i hederns namn”

Starkt samband för barn mellan att uppleva pappas våld mot en mamma och att själv utsättas för våld.

Vart tionde barn uppskattas i Sverige uppleva våld i hemmet, och vart tjugonde barn upplever detta våld ofta. Män står för majoriteten av också det direkta våldet mot barn, inte minst vad gäller det grova våldet. Statistiskt finns även ett starkt samband för barn mellan att uppleva en pappas våld mot en mamma och att själv utsättas för direkt våld och sexuella övergrepp. Våld mot barn är alltid oacceptabelt, oavsett vem som är förövare. Avgörande för att barnen ska kunna läka psykiskt är att våldet och hoten och rädslan för ytterligare våld får ett slut. Många kvinnor som lämnar en våldsam relation blir fortsatt utsatta för hot, trakasserier och fysiskt våld. Våldsamma mäns tillgång till sina barn är en viktig anledning till att våldet kan fortsätta. Umgänget beskrivs i lagtexten (FB 6 §) som en rättighet för barnet, men blir i praktiken en rättighet för umgängesföräldern. För många står valet mellan att skydda sina barn från risken för fortsatt våld vid umgänge och att riskera att betala vite och att bli av med vårdnaden, om umgänget inte kan komma till stånd. Påtvingat umgänge med en förälder som barnet upplever som förövare försvårar för barnet att tillgodogöra sig behandling. Barnen behöver vidare rätt stöd att bearbeta sina upplevelser.

25 Fi ska verka för att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades och sina gemensamma barn, så som idag.

26 Fi ska verka för att gemensam vårdnad efter separation ska vara möjligt mot en förälders vilja endast i undantagsfall och efter en ordentlig riskbedömning. Finns substantiella tecken på våld eller övergrepp ska gemensam vårdnad i princip vara utesluten.

27 Fi ska verka för att det inte ska vara möjligt att tvinga barn till boende hos eller kontakt med en förälder mot barnets uttryckliga vilja, oavsett om brott har styrkts eller inte.

28 Fi ska verka för att umgängesarrangemang med en våldsam förälder som barnet ändå vill ha kontakt med ordnas på ett sätt som är säkert för den våldsutsatta och barn. Endast närvaro av en okvalificerad kontaktperson utan möjlighet att vid behov ingripa är en otillräcklig säkerhetsåtgärd.

29 Fi ska verka för att alla utredare i familjerättsärenden och barnavårdsärenden ges fortbildning om kvinnofrid, våld i nära relationer, bemötande och metoder att samtala med barn.

30 Fi ska verka för att stöd och behandling till barn som upplevt våld utvecklas och expanderar. Att satsningar på BUP och annan kvalificerad verksamhet att ta emot dessa barn, som idag ofta nekas behandling på grund av resursbrist, prioriteras.

 

Ladda ner ”Direkt och indirekt våld mot barn”

Övergreppet är en form av våld som syftar till att kontrollera hennes kropp och sexualitet.

Mer än 130 miljoner kvinnor i världen är könsstympade och fortfarande utförs omkring tre miljoner könsstympningar årligen (WHO 2011). Övergreppet är en form av våld som begås mot flickor och kvinnor, ofta med syftet att kontrollera kvinnans kropp och sexualitet. Könsstympning står i strid med mänskliga fri- och rättigheter och har negativa konsekvenser för flickors och kvinnors hälsa.

Könsstympning förbjöds i svensk lag år 1982. Sedan 1999 kan personer också dömas för könsstympningsbrott i Sverige, även om brottet begåtts i länder där det inte är straffbart. I Sverige bedrivs dock inte längre något aktivt arbete för att förebygga könsstympning. Mer kunskap krävs i såväl utbildningsväsendet som inom hälso- och sjukvården och föreningslivet. Trossamfund bör tydligare involveras då de kan ha en central roll i arbetet mot dessa övergrepp. Feministiskt initiativ vill att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en ny handlingsplan för att förebygga och bekämpa könsstympning i Sverige. Möjligheten att förlänga preskriptionstiden för könsstympningsbrott bör dessutom ses över, så att man också i vuxen ålder ges möjlighet att anmäla brott man utsatts för som barn. Eftersom det i dag inte görs några kartläggningar om förekomsten av könsstympning i Sverige bör man också genomföra en större kartläggning liksom en riskbedömning utifrån evidensbaserad forskning på området. Samtidigt är det viktigt att arbetet mot könsstympning utgår från ett antirasistiskt perspektiv och inte inskränker flickors och kvinnors kroppsliga integritet som omotiverade tvångsundersökningar.

Feministiskt initiativ anser inte att omskärelse av pojkar är könsstympning, men motsätter sig omskärelse av icke medicinska skäl av pojkar under 18 år.

31 Fi ska verka för att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en ny handlingsplan mot könsstympning, med fokus på förebyggande insatser.

32 Fi ska verka för att preskriptionstiden för könsstympningsbrott ses över.

33 Fi ska verka för att Sverige intensifierar arbetet mot könsstympning såväl nationellt som internationellt.

 

Ladda ner ”Könsstympning”

Sex bygger på frivilligt deltagande snarare än samtycke eller tillåtelse till sex.

Tiden är inne för ett paradigmskifte vad gäller samhällets syn på sexualitet och kroppslig integritet. Dagens sexualbrottslag kräver att tvång ska ha förekommit för att en våldtäkt ska räknas som våldtäkt. Lagen medför på detta sätt en syn på kvinnor som sexuellt tillgängliga så länge de inte gör fysiskt motstånd. Detta synsätt är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle där människans rätt att bestämma över sin sexualitet och kroppsliga integritet värnas. Det är hög tid att införa en lag som grundar sig i att bristen på frivilligt deltagande ska avgöra ansvaret för våldtäkt. Feministiskt initiativ tar således ett steg längre än att förespråka en samtyckeslag och menar att sex bygger på frivilligt deltagande snarare än samtycke eller tillåtelse till sex.

Enligt Brottsförebyggande rådet begås cirka 30 000 våldtäkter varje år i Sverige gällande personer över 15 år. Ungefär en tiondel av alla fall anmäls. Mindre än en femtedel av anmälningarna leder till åtal och av dessa leder en ytterst liten del till fällande dom. Många flickor, kvinnor, pojkar, män och andra som utsätts för våldtäkt låter bli att anmäla av rädsla för att inte bli trodda. Statistiken visar också att chansen att få upprättelse är låg. Många våldtäktsoffer skäms över det som hänt och tar själva på sig skulden.

För att komma till rätta med såväl den låga anmälningsstatistiken som den låga andelen fällande domar bör bemötandet av de som utsatts för våldtäkt förbättras liksom kvaliteten på förundersökningarna höjas. Insatser bör riktas mot obligatoriska utbildningar om genusperspektiv, hbtq-perspektiv och mäns våld mot kvinnor inom såväl polis- och rättsväsende som inom skolundervisningen.

Förekomsten av och synen på våldtäkt hänger ihop med föreställningar kring kön, makt, sexualitet och våld. Förväntningar på könen är mycket olika i frågor som rör sexualitet. Män och killar förväntas vara sexuellt aktiva och dominanta och gärna ha många partners. Kvinnor och tjejer förväntas däremot hålla på sig och vara svårövertalade för att inte få så kallade ”hora-rykten”. Det finns också föreställningar om att man måste ”ställa upp” på sex i en relation, även när man inte känner för det (så kallat tjat-sex). Detta i kombination med sexuella trakasserier, objektifiering av kvinnokroppen i media och pornografi, förekomsten av skällsord som hora och fitta i skolan etc. är vardagliga uttryck för ett ojämnställt samhälle och påverkar hur vi ser på kön och sexualitet. För att förändra föreställningar och praktiker kopplade till sexualitet och våld behöver normer kring kön utmanas och gamla föreställningar och fördomar ersättas med jämställda värderingar.

Frågan om våldtäkt betraktas ofta som ett folkhälsoproblem, vilket innebär att maktanalysen till stor del försvinner. Våldet kopplas alltför ofta till individuella förklaringsmodeller som fokuserar på biologi, ”otyglad manlig sexualitet”, personlighetsstörningar, alkohol och droger. Precis som våldtäkt och sexuellt våld som strategi mot kvinnor i krig och konfliktområden runt om i världen, handlar sexuellt våld mot kvinnor i Sverige om maktutövande. Sammanhanget och övergreppen ser oftast helt annorlunda ut här än i krigssituationer, men att det handlar om en väsensskildhet stämmer inte. Det handlar även i Sverige om att utöva makt genom att våldföra sig på kvinnors kroppar, även om majoriteten av våldtäkterna i Sverige begås inomhus och av en närstående, bekant, eller tillfälligt sällskap. Läs mer om våldtäkt och sexuellt våld i krig i avsnitt M.2 Konflikthantering och fredsbyggande.

Ytterst kan våldtäkt även förstås som ett demokratiproblem genom att hotet om att utsättas för våldtäkt begränsar många kvinnors vardag och inskränker deras rörelsefrihet. På detta sätt handlar förekomsten och hotet om våldtäkt om människors skilda handlingsutrymme, medborgarskap och frihet.

Ladda ner ”Våldtäkt och sexuella övergrepp”

F! arbetar för att:

  • Verka för en ändring av lagen om våldtäkt så att brist på frivilligt deltagande konstituerar brottet.
  • Det finns en förbättrad sexualundervisning och utbildning i genusperspektiv i skolan.
  • Verka för att personer som utsatts för våldtäkt ska erbjudas kostnadsfri rådgivning av en advokat.
  • Verka för att polisen ska bli skyldig att anmäla behov av målsägarbiträde.
  • Verka för att väntetiden i domstolar minskas.
  • Verka för att utbildning i genusperspektiv för polis, åklagare och domare ska vara obligatoriskt.

Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel.

Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Enligt FN:s beräkningar förs över två miljoner människor över nationsgränserna varje år i syfte att utnyttjas för sexuella ändamål, varav 85 procent är kvinnor och flickor. Global orättvisa och fattigdom är en grundläggande orsak till människohandel och prostitution, därför måste en feministisk kamp mot människohandel gå hand i hand med kampen mot fattigdom och global ojämlikhet. Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara fattigdom, tvång och hot, missbruk eller självskadebeteende. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Arbetet för att minska prostitutionen måste tydligare inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar. I Sverige har det på senare år kommit att bli något vanligare att pojkar och män säljer sex, än flickor och kvinnor. Kunderna är fortfarande till allra största del män. Den svenska staten måste ta ett betydlig större ansvar i denna fråga.

Feministiskt initiativ vill inrätta ett nationellt kunskaps- och resurscenter mot sexköp och människohandel. Centret ska få i uppdrag att 1) Stärka sexköpslagens normerande funktion genom informationsinsatser, utbilda och samverka med alla berörda privata och offentliga aktörer; 2) Ta fram förslag som syftar till att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster; 3) Samordna och utveckla stödet till personer som vill lämna prostitutionen; 4) Fungera som en samordnare i Sverige som ska arbeta för att stötta socialtjänsten i återvändandeprocessen och som har ansvaret för de nödvändiga kontakterna som måste tas med aktörer i transit- och ursprungsländer.

40 Fi ska verka för att ett Nationellt kunskaps- och resurscentrum mot sexköp och människohandel för sexuella ändamål inrättas.

41 Fi ska verka för att kravet på dubbel straffbarhet vid sexköp utomlands tas bort.

42 Fi ska verka för att möjligheten för brottsoffer inom prostitution att kräva skadestånd ska utredas och förstärkas.

43 Fi ska verka för att konsulat på svenska ambassader i ursprungsländer tillhandahåller information på landets språk om vilka myndigheter och organisationer som erbjuder hjälp om man skulle bli utnyttjad i Sverige.

44 Fi ska verka för att de offer för människohandel som vill stanna i Sverige ska få permanent uppehållstillstånd.

45 Fi ska verka för att all utsänd personal som ska tjänstgöra utomlands ska gå obligatorisk utbildning om mäns våld mot kvinnor inklusive prostitution och människohandel.

46 Fi ska verka för att nationella riktlinjer och tydliga rutiner för återvändande hos ansvariga myndigheter införs såsom till exempel fastställa tydliga riktlinjer om vilken myndighet som ska ha ansvaret för kontakten med brottsoffret, vilken information som ska ges samt hur brottsoffret på bästa sätt förbereds inför ett återvändande till Sverige för rättegång (om personen inte vill stanna i Sverige).

47 Fi ska verka för att Sverige aktivt ska verka för införandet av en sexköpslag enligt den svenska modellen inom EU och FN.

 

 

Ladda ner ”Prostitution och människohandel för sexuella ändamål”

Sexualisering av det offentliga rummet förstärker en föreställning om kvinnor som varor som kan konsumeras.

Pornografiska uttryck och sexualisering av det offentliga rummet ökar och finns överallt i vår vardag. Genom ett sexistiskt bildspråk i media och reklam legitimeras och befästs könsnormer och maktordningar i samhället. Varje samhälle som åtagit sig att arbeta för mänskliga rättigheter och jämställdhet bör därför aktivt motverka sexistisk sexualisering och utmana stereotypa föreställningar om kön. FN:s Kvinnokommitté har kritiserat Sverige för den utbredda sexualiseringen av det offentliga rummet och den ökande mainstreamingen av pornografi i samhället som de menar underminerar kvinnors rättigheter. Att kvinnor i högre utsträckning än män avbildas som sexualiserade objekt kan även förstås som ett demokratiproblem. Sexualisering och objektifiering motverkar principen om människan som ett självständigt subjekt, och kan inskränka kvinnors möjlighet att värna sin kroppsliga integritet.

Pornografi handlar inte alltid om förtryck och exploatering. Feministiskt initiativ är dock kritisk till den globala industri som årligen omsätter mångmiljardbelopp och som är intimt förknippad med människohandel, prostitution, strippklubbar och andra former av sexuell exploatering och som ger uttryck för en patriarkal och nedvärderande kvinnosyn. Jämställdhet kan inte uppnås så länge det är möjligt för män att köpa kvinnors och mäns kroppar genom prostitution, stripp- eller sexklubbar. Sexualisering av det offentliga rummet och pornografiska uttryck påverkar människors syn på kön och sexualitet och förstärker en föreställning om kvinnor som varor som kan konsumeras. Ett exempel på en yrkesgrupp som är utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp är hotellstäderskor, som på ett mycket konkret sätt drabbas av porrens direkta påverkan på manliga hotellgäster. Att arbeta mot pornografi och objektifierande framställningar är således en viktig del av ett våldsförebyggande arbete.

48 Fi ska verka för att en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam införs.

49 Fi ska verka för att strippklubbar förbjuds.

50 Fi ska verka för att hotell ska vara porrfria.

51 Fi ska verka för att myndigheter och statliga bolag inför riktlinjer för porrfria hotell, mot porrkonsumtion samt sexköp i samband med tjänsteresa.

52 Fi ska verka för att lagstiftningen kring pornografi ses över och att möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds.

53 Fi ska verka för att barn under 18 år inte får utnyttjas i något pornografiskt sammanhang. Lagstiftningen ska ses över och skärpas så att det handlar om faktisk ålder och inte är en bedömningsfråga.

 

 

Ladda ner ”Pornografi och sexualisering av det offentliga rummet”

Håller du med?

Berätta för dina vänner eller läs mer om hur du kan engagera dig.