Islamofobi farlig väg till jämställdhet

15 februari 2010

Jag är en övertygad feminist. Föreställningen om att det är fel att skaka hand med någon av motsatt kön är för mig något helt främmande. Med sådana markeringar görs kvinnor och män till helt olika varelser och heteronormativiteten befästs. Men från denna grundmurade övertygelse är det ljusår till att tycka att människor ska påtvingas mina feministiska övertygelser genom att man drar in deras försörjningsstöd.

Hur mycket jag än brinner för feminism kan jag inte tycka att det är i sin ordning att människor som inte är feminister ska gå utan mat på bordet. Frågan är varför människor som annars inte bryr sig särskilt om jämställdhet helt plötsligt tycker att det är rimligt. Men i debatter där islam eller muslimer är inblandade kan vad som helst hända.

Debatten är missvisande. Med utgångspunkten att islam inte kritiseras tillräckligt, går debattörer fram med ilska och starka känslor. Därför försvinner huvudfrågan. Varken Nalin Pekgul (S) eller Erik Ullenhag (FP) fokuserar således i sina debattartiklar på denna debattsida att huvudfrågan handlar om att arbetsförmedlingen fällts för diskriminering när de har dragit in en mans försörjningsstöd, det som i folkmun kallas socialbidrag.

Istället insinuerar Ullenhag att detta skulle handla om att arbetsgivare inte kan välja sina arbetsstagare. Och Pekgul jämför mannen med en sekt som förnekar flickor gymnasieutbildning, när det är arbetsförmedlingen som på ett diskriminerande sätt förnekat mannen ett grundläggande skydd i ett demokratiskt samhälle: Försörjningsstödet. Pekgul och Ullenhag förvirrar och bortser från maktperspektivet, i en redan svår fråga.

Det finns en bristande insikt i vad diskriminering innebär. Det finns både direkt och indirekt diskriminering. Den indirekta diskrimineringen handlar om fall där någon missgynnas genom tillämpning av ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer av en viss grupp.

Det är därför en viktig fråga att ställa frågan om huruvida Ullenhags övertygelse om att det är rimligt att kräva av människor att skaka hand, är så rimlig som han vill påskina? Vi vet att vissa religionsutövare, med hänsyn till sin övertygelse, inte kan eller vill ta i hand med det motsatta könet.

Ska dessa människor utestängas från arbetsmarknaden genom en till synes neutral lag om att alla ska ta varandra i hand? Det finns många bättre förslag som i längden kan övertyga alla människor om att män och kvinnor är mer lika än olika, och framförallt jämlika.

Diskrimineringsfrågor är inte lätta frågor. Att vägra handskakning med det motsatta könet är någonting som jag aldrig någonsin kommer att applådera. Men jag tänker inte på grund av denna feministiska övertygelse stämma in i den kör som inte känner till vår lagstiftning, som är beredda att ställa krav på arbetstagare på ett sätt som utesluter vissa människor.

Jag tänker inte heller håna diskrimineringslagstiftningen, eftersom jag vet att formuleringen ”religion eller annan trosuppfattning” även innebär skydd för mig som sekulär ateist.

Det är svårt att skapa ett samhälle som står för jämställdhetsideal, men vägen via islamofobi eller fördomar mot muslimer är en farlig väg. Vi går den vägen farligt många gånger, se bara på debatten den senaste månaden. Muslimer är syndabockar och vi debatterar dem och religionen islam hela tiden, i motsats till vad vissa debattörer hävdar.

De etablerade partierna skickar fram representanter, i god tid före valet, för att diskutera islam där de egentligen skulle behöva diskutera jämställdhet, arbete och trygghetssystemen. Förra veckan handlade det om muslimska kvinnors klädsel, denna vecka muslimers rätt till försörjningsstöd. Vad handlar det om nästa vecka?

Publicerad på SVT Debatt 2010-02-15