Rapport från temadag om våld och rasism

12 december 2007

Vad krävs i ett samhälle för att det ska vara möjligt att utsätta en person för diskriminering, förtryck och övergrepp? Det var temadagens utgångspunkt, med analys ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv, som organiserades av Interfem.

Zakia Khan ordförande i Interfem ekonomisk förening (den nationella organisationen) och Hilda González ordförande i Interfem Stockholm, presenterade föreningens riktlinjer.

– Vi vill flytta fram positioner för utlandsfödda kvinnor i arbetslivet, inledde Hilda.
Zakia, även medlem i Fi och en av initiativtagarna till Interfems tankesmedja, ett resurscenter för kvinnor med utländsk bakgrund. Interfem vill verka för ett samhälle fritt från etnisk och könsdiskriminering.

Kim Rhedin presenterade studieförbundet Sensus som samarbetar med Fi.
Fi:s antirasistiska grupp var med och hjälpte till med bland annat praktiskt arbete och temadagen blev ett lysande exempel på vad kvinnor kan åstadkomma.

Under dagen delade många kvinnor med sig av sina erfarenheter, studier och forskning och det debatterades kring våld, sexuella övergrepp, rasism och intolerans.
Ett litet urval av vem och vad som presenterades i seminariet beskrivs nedan.

Maria Pilar Reyes (Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet)
All form av diskriminering fyller en funktion och den behövs för att upprätthålla ett system av ojämn makt- och resursfördelning. Vi fostras alla till att fylla vissa roller i ett system. Männen fostras från början för att legitimera våldet som acceptabelt till att tvinga någon till underkastelse. Det är samma idé när man använder militärt våld mot en grupp eller ett annat land, som när man använder våldet inom hemmet eller mot sina närmaste. Det handlar om att upprätthålla den rådande ordningen och hierarkin inom systemet.

– Kvinnan kan straffas genom förlöjligande eller olika typer av övergrepp. Mannens överordning kan vara ekonomisk, social, psykologisk, fysisk eller sexuell. Det är mannen som definierar om kvinnan är kvinnlig eller okvinnlig, attraktiv eller oattraktiv, hora eller hederlig. Vi måste montera ned de patriarkaliska strukturerna, menade Pilar.

Paulina de los Reyes (Uppsala universitet)
Paulina talade bland annat om utsatta barn och våldet som riktas mot alla som befinner sig i Sverige utan permanent tillstånd eller de som antas vara i Sverige utan tillstånd.
– När jag ser en polis närma sig mig, vet jag att det inte är för att försvara mig, utan för att försvara andra från mig, fick Paulina veta när hon intervjuade utländskt födda människor i Stockholms utkanter.

På frågan om vad vi kan göra för att bekämpa våldet, har Paulina de los Reyes några förslag:

  • Utgå från kvinnan eller flickors situation som våldsoffer.
  • Långsiktiga insatser.
  • Behov av dokumentation och forskning.
  • Se över rekrytering inom Socialtjänsten, skolan, med mera.
  • Våldet är hela samhällets ansvar

Meheret Dawit (Interfem)
– Nu kommer jag att visa bilder som kan uppfattas som starka därför ber jag känsliga personer att blunda eller försöka ´stänga av` och inte lyssna, för mig kan ingen stänga av, sade Meheret Dawit med anknytning till hennes presentation om kvinnlig könsstympning.

I små byar i Afrika finns varken telefon eller post, därför skriker kvinnorna för att meddela de närmaste byarna när något händer. ”Eeelllll” är en glädje rop som används när något bra har hänt.

– När ett barn föds talar vi om det och så skriker vi tre gånger om det är en flicka och sju gånger om det är en pojke. Redan från livets början har flickan ett lägre värde, berättade Meheret.

Vid låg ålder utförs könsstympning och för att genomföra detta används orena redskap som rakblad, stenar, glasbitar och inga bedövningsmedel används när ingreppet sker. Meheret visade i sin presentation starka bilder om övergrepp och orättvis behandling av flickor och kvinnor. Meheret talade om det som händer omskurna kvinnor när de kommer till Sverige. Meheret invandrade från Eritrea på 80-talet och födde döttrar i mitten av 80 och 90-talet och fick aldrig information om insatser för att motverka kvinnlig könsstympning eller om den svenska lagstiftningen. Alla insatser som görs av samhället är en följd av den stora vågen av asylsökande kvinnor som kom på 90-talet. Dessa var resurskrävande i vården, på grund av de svåra övergrepp de hade utsatts för. Samtidigt hade de kvinnor som har den lindriga formen av omskärelse, som reducerar eller förstör möjligheten att få sexuell njutning (men inte var resurskrävande för vården) helt negligerats.

Shadi Larsson (Interfem/ Fi)
I politiken ser situationen för kvinnor inte bättre ut, åtminstone inte för utlandsfödda kvinnor i Sverige. Shadi hade rapporten ”Dekor eller deltagande” som underlag för sin presentation, samt sin egen forskning, som visar att personer födda utanför Sverige inte är representerade bland förtroendevalda på samma sätt som svenskfödda.
Rapporten gjordes av Sveriges kommuner och Lansting i samarbete med Justitiedepartementet. I rapporten diskuteras de möjligheter och hinder som många utrikesfödda upplever i sitt politiska engagemang.
Därför är utrikesfödda kvinnor underrepresenterade, berättade Shadi.
– Jag tycker att rapporten har en tendens att förklara de utrikesfödda som hjälplösa individer som behöver skydd och inte har gått in i förtryckets olika ansikten det vill säga exploatering, marginalisering, maktlöshet, kulturell dominans och systematiskt våld, menade Shadi.
– Det skrivs inte heller hur utrikesfödda själva kan påverka sina egna och andras ställning för att bidra till en strukturell förändring. Män, svenskfödda, medelålders, friska, heterosexuella och medelklass är normen i Sverige. De har makten därför att samhällsstrukturen gynnar dem. De vill behålla makten och rätten att tolka verkligheten. Men rapporten är mycket intressant ändå.
– Jag tycker att det viktigaste är att just de marginaliserade och maktlösa grupperna ska solidarisera, samarbeta och samverka med varandra. Det är då en förändring kommer igång. De utlandsfödda själva borde skapa sina egna nätverk och stå på sig, inte ge upp och lära sig hantera härskarteknikerna, föreslog Shadi.

Pia Karlsson Minganti (Stockholms universitet)
Pia presenterade sin doktors avhandling Muslima: Islamisk väckelse och unga kvinnors förhandlingar om genus i det samtida Sverige. Muslima är en feminin form av arabiska ordet muslim. Pia har intervjuat unga kvinnor som tillhör muslimska föreningar för ungdomar i Sverige. Hon arbetar med deltagande observationer och analyserar vilka möjligheter de har som kvinnor och som medlemmar i etniska och religiösa minoriteter, och med att få ökad kunskap om kvinnors möjligheter till aktörskap: att synas, höras, delta och påverka.
– Unga muslimer i Sverige förhåller sig till religionen på olika sätt. Detta är en komplex livssituation som kvinnorna befinner sig och som i vissa debatter simplifieras, menade Pia.

Sara Jalal (Botkyrka Kvinnoresurscenter – BRC)
Sara talade om hur det är att vara muslimsk kvinna i Sverige idag. Hur man som muslim alltid hamnar i försvarsposition. Hur svårt är det att få arbete. Saras vänner som har tittat på hennes CV (curriculum vitae) säger att hon ska inte oroa sig för framtiden. Sara är processutvecklare till yrket.

– Inga problem, med den CVn kommer du att få vilket jobb du vill, sade mina vänner, och det trodde jag också, men verkligheten är en annan, berättade Sara som har varit arbetslös i flera år.
– Jag skrämmer, folk ifrågasätter slöjan, varför bär man den?, är det inte varmt? dessa frågor får Sara ständigt höra. Sedan några månader har Sara en 50 % projektledaranställning, som hon själv skapat genom att söka pengar till BRC.

Några konklusioner efter temadagen med diskriminering, förtryck och övergrepp som huvudtema:

  • Våld i olika former
    , övergrepp, ifrågasättande och diskriminering, är handlingar som berör alla. Vi kan inte tillåta att detta sker och låtsas som om ingenting händer.
  • Det var ett givande seminarium. Tiden var alldeles för kort för att ta till sig, förstå och kunna förändra.
  • Det var knappt med tid för diskussioner. Det är dags att debatten börjar på allvar.
  • Känslan av maktlöshet, vad kan man göra? hur ska man gå vidare? hur kan man påverka? Är några av reflektionerna kring de olika teman som presenterades.

Julsånger från Consensus gospelkör och dans och musik av Afra Blond var ett vackert och spännande inslag under temadagen.