Några dagar kvar. Njut.

12 september 2006

Idag är det mindre än en vecka kvar av valrörelsen. Valrörelsen 2006, som kommer att gå till historien som valåret då krav på jämställda löner och nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor osynliggjordes till förmån för frågor som handlar om liv och död – nämligen fastighetsskatter och betyg i mellanstadiet.

TV 4 hade ”duellen” (jag undrar om den skulle kallas så om den var mellan två kvinnor?). Det var flaggor och stora idolbilder. Båda herrarna hade små leenden på läpparna tittade efter något i himlen. Jag undrar vad Persson och Reinfeldt tänkte på när de poserade? ”Nu ska jag göra mitt bästa för att se ut som ledaren som blickar in i framtiden.”

Nej, jag får inga schyssta associationer, liksom. Om jag var en man med så mycket makt som dessa två skulle jag tänka mig för en extra gång innan jag ställde upp på att bli porträtterad som ledaren. Det är otidsenligt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt! Det är en mycket förlegat manskult och ledarkult ni har ställt upp på. Ni borde ta avstånd från att hylla er själva på det viset. Men om jag var man med så mycket makt hade jag troligtvis tänkt precis som Persson och Reinfeldt. Nämligen: ”vill man bli president får man ställa upp på ledarkult”.

Precis som alla andra tv-tittare, ansträngde också jag mig för att höra ordet jämställdhet. Jag hörde inget. Kanske nämndes kvinnors arbetsmarknad, jämställda löner, att få stopp på mäns våld mot kvinnor när jag gjorde i ordning en kopp kanelte. De kanske hann prata om feminism och om kvinnor (ni vet, gruppen som utgör lite mer än halva landets befolkning och som utsätts för ständig diskriminering och enormt mycket våld). Om det är så, maila mig på devrim.mavi@feministisktinitiativ.se. De med argumentet att ”de fick inte frågan” göra sig inte besvär. Det är nämligen en dålig bortförklaring när det gäller medietränade toppolitiker.

Men Feministiskt initiativ finns och ser till att valrörelsen handlar om de riktiga frågorna. Det som är om liv och död. Det är vi som pratar om att mäns våld måste stoppas, att kvinnor har rätt att leva ett liv fritt från våld, rädsla och oro. Det är vi som pratar om att alla som jobbar ska få jämställda löner. Vi pratar om individualiserad föräldraförsäkring. Om att arbeta mot homofobi och rasism. Vi pratar om kvinnors hälsa. Det är vi i Fi som pratar om antidiskriminering och om allas lika värde.

En skolmatsal fullsatt med kvinnor. Kvinnor i olika åldrar. Kvinnor från hela världen. ”Du är väntad”, säger Sossi. Det som hade börjat som en skoluppgift, att presentera ett parti för klasskamraterna slutade med att hon läste Fi:s ”För en feministisk politik” och tyckte att vi borde bjudas till skolan i Göteborg och Biskopsgården. Sagt och gjort, hon ringde och bjöd in mig att vara där en förmiddag och träffa ett hundratal elever. Sammanlagt fick jag dryga tre timmar att prata om Fi i klassrum och matsal. I matsalen var det cirka 60 elever, lärare och skolpersonal. Under en timme hann vi prata om feminism, kvinnors löner och arbetsmarknad, om kvinnors hälsa, mäns våld mot kvinnor, rasism, homofobi och om makt. Kvinnorna nickade och höll med, och ställde frågor. Det allra flesta frågorna handlade om att vara utan jobb och om att bli diskriminerad. En ung kvinna visade på sin slöja och sa: ”Jag får inte ens ett städjobb, vad tänker ni göra för att stoppa diskriminering?”

Dagen innan (i onsdags) var jag på besök hos Riffi (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor). Där träffade jag föreningsaktiva invandrade kvinnor. ”Viktigast är att arbeta mot diskriminering på arbetsmarknaden, vi måste kunna försörja oss själva”, sa en kvinna. Meriem Elmezuoak som också sitter i Riffis styrelse berättade om dåligt ekonomiskt stöd till kvinnors organisering. En kvinna var trött på fackföreningar som struntade i att ta kvinnors frågor på allvar. ”Vi betalar 300 kronor i månaden i 20 till 30 år och sedan när vi får yrkesskador struntar facket i oss”, sa hon och ansåg att det, nu när vi har ett feministiskt parti, också är dags för en feministisk fackförening. Det ni!

”Jag ska rösta på Fi, och få hela min släkt att göra det också. Alla partier har varit här. Ingen av dem har nämnt kvinnorna.” En ung kvinna, Dilek, sa det till mig på Göteborgs folkhögskola i Biskopsgården igår. Att resa runt i en valrörelse och representera Feministiskt initiativ är nya spännande möten med människor. Det är ett led i vår feministiska folkbildning. Det är ett led i att få valrörelsen 2006 att handla om feminism. Och det är helt underbart. Det är några dagar kvar. Njut.

Devrim Mavi
talesperson

F!:s talespersoner, samt enskilda riksdagskandidater, skriver krönikor på Fi:s webbplats fram till valet. I lördags skrev Ylva Larsson och Maria Hagberg om att alla inte arbetar åtta till fem. I morgon skriver Shadi Larsson om att folk söker svenskt medborgarskap för att kunna rösta på Fi.
Visa alla valkrönikor »