Ta bladet från munnen, TV4

29 augusti 2006

I måndags kväll 21.00 sände TV4 det första programmet i serien ”Sverige, Sverige, fosterland”. Ämnet var mäns våld mot kvinnor. Reportern Karin Swärd ställde frågan ”varför ämnet inte verkar vara en stor och viktig valfråga”. Efter programmet kunde läsare av F!:s hemsida mejla in sina synpunkter till webbredaktionen.

Det vi på webbredaktionen frågade oss före programmet var följande:

”Det finns idag ett politiskt parti som kandiderar till riksdagen på bland annat just med denna fråga – mäns våld mot kvinnor. Så varför framställs det som att inga politiker bryr sig? Varför uppmärksammas inte Feministiskt initiativ och partiets politik? Vad säger mediabilden av frågan hur svenska medier i dag förhåller sig till att F! existerar? Vilken bild av mäns våld mot kvinnor tycker F!:s medlemmar att TV4 förmedlar?”

Direkt efter programmet hörde ett antal medlemmar och sympatisörer av sig till F!:s riksdagskandidat Kristina Hultman med sina synpunkter. Betyget blev klart godkänt vad gäller den syn på mäns våld som förmedlades, men här fanns också kritik för att det parti som har en nollvision vad gäller mäns våld mot kvinnor görs helt osynligt och för att analysen var för tunn. Tack för alla kloka och viktiga kommentarer.

Några röster från mejlen:

Bra liknelse med nollvisionen
”Bra liknelse med trafikens nollvision”, tyckte Samuel Kvist. ”Otäckt, mycket läskigt med mäns våld mot kvinnor. Omfattningen är närmast total”. Om det skapades en nollvision när det gäller mäns våld mot kvinnor skulle konkreta åtgärder kunna pressas fram, riksdagen skulle behöva ta konsekvenserna av sin målbild. ”Kanske något för F! att gå ut med”, föreslår Samuel. ”Kanske som en fråga: Vilka partier ställer sig bakom en nollvision när det gäller mäns våld mot kvinnor? Vem skulle säga nej? Ibland kan politiskt korrekt retorik tvinga fram åtgärder.”

Ta bladet från munnen TV 4
Miriam och Elin Nauri i Stockholm tyckte båda att dokumentären var bra men att det var konstigt att inte Fi nämndes alls i programmet.
”Reportern upprepade flera gånger att inget av riksdagspartierna har lyft fram frågan. I bästa fall kan man tro att meningen var att tittaren skulle tänka själv på F!”, skriver Elin och Miriam. ”Men varför inte ta bladet från munnen? Inget parti har ställt upp en nollvision för kvinnovåld, sades det. Men det är ju precis det som F! går till val på och som partiet har som paroll på sina affischer.”
”Är TV4 rädda för att anklagas för att ge F! gratis reklam?”, frågar de sig, men den avslutande kommentaren: ”Vi tror ändock att de har gjort just det.”

Tur det finns godare exempel
”Heja Gudrun, du får min röst”, skrev Christine Dahl efter programmet. ”Vem orkar bry sig om fastighetsskatten? Vem orkar bry sig om elpriserna?” Män som slår, som vill bo i frid, som vill få slå ihjäl i fred borde skämmas. Alla män utan empati. Det är så sorgligt, skriver Christine. ”Tur det finns godare exempel.”
Lotten Sunna i F!:s styrelse tyckte att dokumentären exakt visade vad mäns våld mot kvinnor handlar om. ”Synd bara att Karin Swärd och TV4 inte kunde bjuda på att F! faktiskt har detta som prioriterad huvudfråga.”, skriver Lotten. Och Susanne Lindes slutsats efter att ha sett programmet var att ”nu om inte förr borde människor förstå vilket parti de ska rösta på”.

Felaktigt påstående om partierna
Så vad sades egentligen i programmet om de politiska partiernas förmodade ointresse? Meriam Chatti (F!:s valberedning inför valkonferensen, statsvetare mm) lyssnade uppmärksamt:

– Jag försökte vara uppmärksam på de gånger reportern sa ”inga partier”, skriver Meriam.
– Ibland sa hon ”inga riksdagspartier”, ibland ”inga partier/politiker” (där ingår ju F!). Just det sistnämnda användes när hon pratade om nollvision. Jag tror hon sa exakt (någon borde kolla) ”så här många kvinnor dör i Sverige varje år pga mäns våld, trots det har inget parti talat om en nollvision”. Jag är helt säker på att hon inte använde ordet riksdagspartier i detta sammanhang, så det påståendet är ju direkt fel.

Våldsamma män har tränats till våld
Kerstin Martinsson funderade på hur valdebatten hänger samman med det som sades i programmet. Hon skriver (apropå Folkpartiets stöd till förslaget om vårdnadsbidrag): ”I dag har alliansen tagit ett kliv som säkert leder till mer våld mot kvinnor. Kvinnor ska isoleras i männens lilla burk – hemmet – och hållas på plats.”

Mäns våld mot kvinnor kan bara bekämpas långsiktigt genom att man ser det i ett större sammanhang, menar Kerstin.

”Varför är 90 procent av fångarna på våra fängelser män? Varför är majoriteten av alla alkoholister på våra behandlingshem män? Varför är de allra flesta spelmissbrukare män? Tja, va tror du?”

”De har tränats på olika sätt. Med vådliga grejor som kan sätta skräck i de andra ungarna i sandlådan. Och det man tränar sig på, det blir man duktig på. Stefan Holm skulle inte kunna hoppa högre än vi andra, om han inte hade tränat sen han var liten pöjk.”

Sammanfattningsvis menar Kerstin att om män ska fås att tänka och handla mindre våldsamt, så måste de – precis som kvinnor – träna sig i empati tillsammans med sina egna barn.

”Det är på tiden att männen tar del i ansvaret för barn. Det är det det handlar om. Inte några små futtiga kronor hit och några små futtiga kronor dit.”, avslutar hon.

Hur fungerar rättssystemet?
Inga Maj Lundmark såg också programmet och var inte speciellt imponerad av upplägget. ”Mycket upprepningar och sega dragningar emellanåt.”, skriver hon. Inga Maj saknar en djupare analys och mer information om hur rättsystemet fungerar i sammanhanget. ”Risken finns att det bara rinner av folk som det ju kan göra med för mycket av ’hemskheter’, att man stänger av.”, skriver hon, och efterlyser fler kritiskt granskande program som tar upp helheter, ”inte bara enskilda fall och inte bara i valtider.”

”Men eftersom ämnet är viktigt så kan man ju ha överseende med detta och tycka att programmet var viktigt ur samhällssynpunkt. Det talade till folk på ett enkelt rakt sätt så att man har en chans att få insikt i problematiken.”

Enkel matematik
Iris Peters – som i sitt mejl beskriver sig själv som ”en vanlig kvinna som klarat sig” – satte sig att räkna efter programmet. Statistiken säger att sextio kvinnor har mördats av sambor/äkta makar eller före detta sådana sedan valet hösten 2002. Till det ska läggas en rad ouppklarade mord, där man misstänker att det är så.

Iris skriver:

”Det sista mordet utfördes för några dagar sedan den 26 augusti…tidsintervallet till nästa mord ligger därför inom några veckor.

Enkel matematik visar att:
4 år = 48 månader = 1440 dagar.
60 – 70 mord – låt oss räkna med 65.
1440 delat i 65 = 21,5.

Slusats: Ett nytt mord sker senast om tre veckor. Det kan komma redan i början av september.

Valpatrullen

Läs också Gudrun Schymans pressuttalande den 29 augusti om F!:s politik mot mäns våld mot kvinnor. Du kan ladda ner det här i pdf-format.