Det är unga kvinnor som mår sämst, är fattigast och oftast drabbas av arbetslöshet

16 augusti 2006

En stor rosa läcker sockerbit i allas blickfång vid Kulturhuset i Stockholm. Det är vad F!:s Valbar är. På invigningen i måndags (14/8) var det förväntan och glädje i luften. Jag är stolt över F! när jag ser vad vi åstadkommer. Sockerbiten blir för mig en symbol för att vi gör saker på vårat sätt, med våra idéer och med ideella krafter. Det pirrade i magen och munnen ville aldrig sluta le.

Nu har valkampanjandet kört igång på allvar för mig och i mitt tal under invigningen valde jag att fokusera på ungdomar och unga vuxnas situation. Vi ser att arbetslösheten ökar bland unga och svårigheterna att ta sig in på bostadsmarknaden är väl kända. Något som inte är lika känt är att idag är det i åldersgruppen 20–24 år som vi finner den största andelen fattiga i Sverige. Och antalet fattiga bland unga vuxna ökar. Dessutom ökar den psykiska ohälsan bland unga, med depression och självmordstankar som följd.

Det är lätt att måla allt i svart när man ser den ena undersökningen efter den andra visa upp nedslående resultat. Senast igår presenterades en statlig utredning, som bland annat slår fast att det idag är åtta gånger fler unga människor som vårdas på sjukhus för depression och ångest än för tjugo år sedan. Åtta gånger så många! Det är fasansfullt. Och oavsett om vi ser till utredningen som presenterades igår eller tidigare undersökningar så är det ett mönster som slår igenom överallt. Det är unga kvinnor som mår sämst, är fattigast och oftast drabbas av arbetslöshet. För en feminist är detta kanske inte så förvånande, men det är ännu ett övertydligt tecken på att vi behöver en rejäl kursändring i vårt samhälle.

Ungdomar och unga vuxnas situation borde synas ännu mer i den valrörelsen som nu pågår. Politiska tyckare och experter slår i olika bloggar och medier fast att första- och andragångsväljarna kan avgöra det här valet. Det syns inte i valrörelsen. Vi politiker borde tala mer om ungas situation. Inte för att fiska röster, utan för att det behövs. Och vi borde tala om mer än ”bara” ungas problem med att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är ett stort problem, men en del av en större problembild.

Jag förkastar inte förslaget som Moderaterna har lanserat att sänka arbetsgivaravgiften för att skapa fler jobb åt unga, det är väl värt att diskutera i en större helhet. Men det är samtidigt att sätta väl stor tilltro till enhetliga lösningar och skattesänkningar. Att istället tala om olika slags anställningstrygghet baserat på ålder, som Centern snöat in på, är inte direkt en konstruktiv lösning på arbetslösheten. Jag vill i ett längre perspektiv inte bara fokusera på arbetslöshet och olika former av lösningar baserat på avgifters storlek. Jag tycker att vi ska se till hela utbildningssystemet, där det gäller att balansera arbetsmarknadens krav med individens drömmar och mål. Vi behöver ett mer flexibelt utbildningssystem där det, på ett annat sätt än idag, måste vara möjligt att exempelvis komma direkt från gymnasiet till arbetslivet.

Jag tycker också att vi ska se till skolan. Skolan som arbetsplats, skolan som funktion att lära och utveckla unga människor att verka i ett demokratiskt samhälle. Ett samhälle som i mångt och mycket är individfokuserat. Ett samhälle som är fantastiskt på många sätt men som också ställer höga krav på oss att hantera information, ta ställning och vara aktiva. Det är stora ord och stora krav på skolan. Men jag är övertygad om att vi med ett aktivt och medvetet jämställdhetsarbete och demokratiarbete når långt. Ett sådant arbete kräver en utvecklad genus- och hbt-kompetens hos lärarna. Det kräver en aktiv förståelse av könsmaktsordningen och allt som hänger samman med den. Det kräver en skola med lärare som har fått tid och kompetens till att göra det arbete som idag redan på pappret är ålagt skolan. Utredningen som presenterades igår lyfter just skolans roll att utveckla ungas förmågor. Jag håller såklart med om att detta är viktigt, men för att verkligen åstadkomma förändringar i ett sådant arbete krävs en aktiv förståelse av könsmaktsordningen.

Sofia Karlsson
talesperson


F!:s talespersoner, samt enskilda riksdagskandidater, skriver krönikor på F!:s webbplats fram till valet. Igår skrev Devrim Mavi om flyktingamnesti. I morgon skriver Gudrun Schyman om när blixten kom till Bollnäs.